Av den svenska befolkningen (mellan 18 och 75 år) är det bara tre procent som donerar blod regelbundet. Det är alldeles för lite. Även om trenden åtminstone innan Corona började peka uppåt efter flera års nedåtgående, är siffran alldeles för låg. Den 14 juni är internationella blodgivardagen. Med anledning av den vill vi passa på att lyfta ämnet och förhoppningsvis locka några av er att skriva upp er.
Året var 1628 när William Harvey, en brittisk läkare, upptäckte att blodomloppet existerade. Även om teorier tidigare existerat var han så vitt man vet den förste att i detalj beskriva blodcirkulation och dess funktioner. Lyckade försök med blodtransfusioner mellan djur skedde redan under 1600-talets senare del. Från människa till människa dröjde ett positivt resultat närmare 200 år till, under en behandling av blodförlust vid barnafödsel.
Under 1900-talet ökade framstegen i allt större takt. 1901 upptäckte man de de första blodgrupperna, och bara några år senare blev nyttan av informationen vid transfusioner tydlig. Därmed blev också säkerheten vid donationer allt bättre. Världens första blodbank kom till 1932, på ett sjukhus i dagens Sankt Peterburg. 1950 slutade man använda glasflaskor och började istället med påsar av plast för att samla blodet. Samtidigt fortsätter naturligtvis utvecklingen av metoder och tester, ända in i våra dagar. För att ständigt förenkla och öka säkerheten vid blodtransfusioner.
I dag är det som sagt vara bara tre procent av befolkningen som regelbundet lämnar blod. Det ställer vi emot att sjukvården i genomsnitt behöver en påse blod i minuten, hela året runt.
Att ge blod kräver bara tio minuter av din tid. Varje gång lämnar du 4,5 deciliter, av vilka en väldigt liten del går till att ta fram blodgruppen och testa för virus. Därefter delas resten upp i olika beståndsdelar. Det är olika hur länge allt går att spara. Exempelvis behöver blodplättar användas inom en vecka, medan röda blodkroppar klarar sig i sex veckor innan de förstörs.
För att få lämna blod måste du vara myndig, men vad gäller en övre gräns kan det skilja sig mellan olika blodcentraler. Du måste även väga över 50 kg och vara fullt frisk. Dessutom finns karenstider efter exempelvis vissa typer av sexuellt umgänge, tatueringar och vissa utlandsresor.
När du väl är färdig tar det några veckor tills ditt blod är tillbaka på samma gamla nivåer som tidigare. Fast du kan behöva vänta lite innan du kan återvända till din blodcentral eller blodbuss. Män får nämligen lämna blod högst fyra gånger om året, och kvinnor på sin höjd tre.
En ynka påse blod kan rädda tre människors liv. Det krävs med andra ord ganska lite ansträngning och tid för ett resultat som inte går att sätta ett värde på. Eller som vår egen Oskar uttrycker det:
Det känns bra att ge, och jag har aldrig haft problem med nålar och fick alltid ett fint bemötande på mottagningen vid Fridhemsplan. Något som också bidragit till att jag fortsatt ge blod har varit att man alltid får ett SMS när blodet använts. Det tycker jag är spännande, jag undrar alltid hur det använts och fantasin får fylla ut luckorna.
När processen för dig som blodgivare är så pass enkel, när den ger en personlig tillfredsställelse på flera plan, och när behovet för landet är så stort, då finns det egentligen inga ursäkter värda namnet.
