Idag är skyddshandskar en självklarhet inom sjukvården, men för drygt 130 år sedan var de inte standard. En avgörande förändring skedde tack vare sjuksköterskan Caroline Hampton, vars personliga utmaningar ledde till en revolution inom kirurgisk hygien.
Från den amerikanska södern till Johns Hopkins
Caroline Hampton föddes 1861 i South Carolina. Efter att ha blivit föräldralös vid ung ålder uppfostrades hon av släktingar. Trots familjens förväntningar valde hon att utbilda sig till sjuksköterska i New York. År 1889 blev hon chefsjuksköterska på Johns Hopkins-sjukhusets kirurgavdelning i Baltimore. Science History Institute (2020)
Utmaningar med hygienrutiner
Under denna tid var medvetenheten om mikroorganismers roll i sjukdomsspridning begränsad. Kirurgen William Halsted, Hamptons chef, införde strikta hygienrutiner som innebar att personalen tvättade händerna med tvål, följt av en frätande lösning av kaliumpermanganat och ett varmt oxalsyrebad. Dessa metoder orsakade svåra hudirritationer för Hampton, vilket ledde till att hon övervägde att säga upp sig. Science History Institute (2020)
Uppfinningen av operationshandskar
För att lösa problemet kontaktade Halsted Goodyear Rubber Company och beställde tunna, specialtillverkade gummihandskar för Hampton. Dessa handskar skyddade inte bara hennes händer utan förbättrade även greppet om kirurgiska instrument. Snart började även annan operationspersonal använda handskarna, vilket ledde till en betydande minskning av postoperativa infektioner. Science History Institute (2020)
En oväntad effekt
Kirurgen Joseph Bloodgood noterade att användningen av handskar under operationer minskade infektionsfrekvensen från 17% till mindre än 2%. Denna upptäckt underströk handskarnas betydelse för både personalens och patienternas säkerhet. Science History Institute (2020)
Källa:
